här är min fina familj: pappa, jag, bror och mammmma!

skillnaden på fotot och nu är att pappa har modärnare glasögon, likså mamma. han har krulligare hår och har även lagt på sig några kilo. mamma har inte ändrats ett skit...typ. min bror är huur lång som helst och är inte längre en liten tjockis. och jaag.... är längre (wooohooo!!) men dock har jag istället blivit tjockare på bredden.. haha. brunt hår OCH FINNAR. en annan skillnad är att mamma och pappa inte längre sitter bredvid varandra. mina föräldrar skilde sig för cirka 5 år sedan. dagen efter julafton. pappa bodde kvar i vårat gamla hem medan mamma hittade en lägenhet bara några minuter ifrån. efter ett år sisådär blev pappa tillsammans med en chey, erika. och i somras flyttade vi hem till henne. dom har länge varit förlovade men ska gifta sig nu i maj/juni någongång. mamma är fortfarande singel men kör sitt egna race, haha(?!!). pappa har aldrig varit ordningsam, kläder och skräp kunde ligga precis överallt i huset, disken stod kvar på bordet till dagen efter, nycklar tappas bort hit och dit och dammsugaren dök bara upp när det verkligen var kris. men varför bara skylla på pappa? både jag och min bror var precis likadana, den enda som försökte få någon ordning alls i huset var mamma. men på någotvis trivdes alla med det, kompisar flög fram och tillbaka och det var tillåtet att hitta på nästan precis vad som helst. jag älskar det sättet att leva, inte bry sig. pappa har blivit mer "ordentlig" sen han träffade erika, klart jag tycker det är positivt.. men ändå så negativt. jag orkar inte ha koll på allting hela tiden, passa tider då jag ska ta ur diskmaskinen(?) och städa mitt rum minst en gång i vecka. jag får väl städa när FAN jag vill? får ryck. 
det går inte en enda vecka utan att jag och mamma bråkar, om småsaker. det gjorde vi knappt förr, har kommit med åren. tycker att hon ska hitta någon, men hon själv säger att hon inte vill starta ett förhållande, dock skulle jag chansa på att det skulle vara bra för henne. jag får ingenting av mamma (där överdrev jag) nemen. pappa är mer "det är klart du får" typen, medan mamma är mer "njaaaa, vi kan ju vänta lite innan vi bestämmer" som kan vara rätt störande vid vissa tillfällen. det är anledningen till att jag vänder mig till pappa först när jag vill ha något/göra något. mina föräldrar beter som övervakningskameror, behöver veta precis var jag är och när jag kommer hem, om jag har ätit, har på mig bra kläder, mobilen, pengar, ALLT! åh, hatar det. vet inte vad jag kan skriva mer, ärligt talat så känner jag dom knappt längre, jag känner knappt mina egna föräldrar...


jag saknar allt.